I måndags den 14/7 så kände jag för första gången "riktiga" sparkar. Förut så har jag bara kännt små stick, eller fladdrande i magen. Men nu var det annorlunda.
Jag låg i sängen, och väntade på att Jens skulle komma hem. Och helt plötsligt så kände jag hur det knackade på insidan av magen. Jag blev så förvånad och chockad att jag faktiskt hoppade till där jag låg och vilade. Och det var barar början. Sen sparkade den lilla i nästan 10 minuter. Jag kunde till och med vid ett tillfälle känna det, när jag hade handen på mage. Och se hur det hoppade till på utsidan.
Det var den mest fantastiska känsla jag någonsin haft. För varje dag som går och varje ny händelse,som denna, så känns det mer och mer verkligt och underbart.
Nu har jag upptäckt denna vecka att min lilla ängel spakar extra mycket när jag äter lunch vid 12 på dagarna och runt 24.00-01.00 på natten när jag ligger ner. Like clock-work ;)
Det är så mysigt.
I fredags den 17/7 så kände Jens för första gången en spark. Efter flera minuter av sin hand liggandes på min mage med hopp om att känna någonting (efter tidigare besvikelser i veckan) så hände det :)
Den lilla ängeln sparkade till (extra hårt för sin pappa) och Jens blev alldeles lyrisk.Tårar i ögonen.
Det var ett vacket ögonblick.
I lördags 19/7 så upptäckte jag att mina fötter redan börjat svullna upp. Inte jätte mycket, men tillräckligt för att man numer inte ser fotknölarna. Kul! :/
Men jag har legat med fötterna i vädret idag, medans stackars Jens har fått fixa tvätten själv.
;)
