Mina förvärkar kommer lite oftare nu, men är fortfarande samma i styrka. Jag blir så frustrerad. Jag sitter och bara väntar på att något ska hända. Är uttråkad här hemma. Men är alldeles för trött för att ge mig ut på stan. Sover fruktansvärt dåligt. Halsbrännan är ett smärre helvete (speciellt då jag lägger mig), huvudvärken är ett faktum, vrider och vänder på mig konstant då jag inte kan ligga på samma sida en hel natt. Upp och kissa stup i kvarten.
Och så en liten älskling som bara älskar att sparka och sträcka ut sina små ben på mina revben ;)
Märks det att jag är REDO???
Jag har verkligen älskat att vara gravid, att se min mage växa vecka för vecka. Och att känna mitt barn röra sig. Bandet mellan oss är så starkt redan nu.
Men nu är jag redo att få hålla i honom/henne.
Jag vill bli "normal" igen ;)
Och kunna komma i mina kläder(!)
