Denna gång kändes det ännu mer fantastiskt, om det är möjligt att vara mer lyckliga än vad vi är just nu. Det märks att "ängeln" har blivit större. Nu är hon/han ca.25 cm, och väger 378 gram.
Och en riktig vilde. Men det visste jag ju redan.
Hon sparkade och hade sig, och viftade på armarna. Vid ett tillfälle så zoomade Moira (tjejen som gjorde ultraljudet) in på våran ängels ansikte, och precis då så gäspade hon, och sen sträckte hon ut tungan. Jag bara dog...det var så sött. Sen sög hon på tummen.
Vi fick även höra på hjärtslagen. Åhhh, jag vill ha henne/honom i min famn nu! :)
Utöver detta så kollade Moira på levern, hjärtat, hjärnan etc, för att se att allt står rätt till och utvecklas som det ska på vår ängel.
Och allt såg bra ut!
Det enda hon påpekade var att moderkakan just nu ligger lågt, och om den inte "flyttar på sig" tills förlossningen, så måste man göra kejsarsnitt. MEN det är tydligen vanligt runt 20:e veckan, så jag är inte alltför orolig. Men jag ska gå på ytterligare ett ultraljud om 12 veckor för att se om den flyttat på sig.
Hursomhelst, så svävar vi på små moln.....
2 kommentarer:
Halloj gumman!
Att bli snittad var en fantastisk upplevelse (så om det blir så, var inte orolig!) Jag var uppe och gick 8 timmar efter ingreppet och har varken haft ont eller problem med såret!
När kommer du hem??
Ahhh, vad skönt att höra. Även om jag hoppas på en "vanlig" förlossning.
Jag kommer hem i mitten av september!
Längtar efter att ses :)
Skicka en kommentar