Det har hänt en hel del dessa veckor. Jag är helt förundrad över hur mycket hon har växt dessa månader, och alla framsteg hon gjort. Hon är liksom en liten person nu. Hon vet vad hon vill. En bestämd ung dam...precis som sin mor påstår vissa. (Vet inte vad dom menar med det ;) )
Den 10 mars (på min mormors födelsedag) så hittade Olivia sina fötter. Och nu kan hon inte låta bli dom. Hon har dessutom börjat gnugga fötterna mot varandra. Så nu fattar hon väl att hon har två stycken.... :)
Den 28 mars så åkte vi in till akuten med den lilla sessan, då hon varit mer än vanligt skrikig och gråtig. Speciellt på fredagen, då grät hon i princip heeeela dagen, eftermiddagen, och kvällen. Med små instick av gallskrik. (jag kände mig som tjurfäktren i Ferdinand....ville bara slita ut allt mitt hår, för ingenting jag gjorde fick henne att vara lugn)
Hon åt dessutom inte så mycket, och när jag försökte stoppa in nappen i munnen på henne då hon grät, ja, då började hon istället skrika . Det var hemskt!
Det visade sig, efter en låååång väntan, att hon hade torsk i munnen. Vilket tydligen kan göra väldigt ont. Inte underligt att hon inte velat ta bröstet, och att hon skrek av att få en bit plast (nappen) inkörd i munnen. Nu har vi iallafall båda två fått medicin att behandla detta.
En rolig sak med denna dag var att medans vi var på sjukhuset, så skrattade Olivia för första gången. Ja, alltså det var ett riktigt skratt. Förut har hon ju bara lett mot oss och jollrat. Men inte ett kluckande skratt. Jens filmade detta med sin mobil. Lägger upp detta vid senare tillfälle.
Snacka om stolta föräldrar. ....
