Vi är tillbaka!

Ojojojojoj.....det var sannerligen inte igår!
Kan som vanligt inte skylla på något annat än...livet.....och allt som det innebär. Jobb, familj, vänner....allt som slukar upp min tid. Men jag har bestämt mig att nu måste jag ta tag i min blogg igen. Inte så mycket för min skull, utan mer för Olivias skull. För att hon ska kunna ta del av sina framsteg som bebis, barn, tonåring (är tackolov inte där än ;) ), men också få ta del av mina känslor för henne-från att det hon växte i min mage, till födsel och nu.....

Jag blir nästan lite gråtmild vid bara tanken. Tanken på mitt barn. Det är märkligt hur man kan leva 29 år, och tro att man redan känt de starkaste av känslor. Och hur allt förändrades när jag träffade Jens. Och sen blev gravid. Och slutligen, den 16 december 2008, när jag höll Olivia i mina armar, så insåg jag att DETTA var den starkaste av kärlek, det finaste jag någonsin skulle uppleva. Att mitt liv var fulländat.

Hon ligger och sover just nu. I sin "stor-tjej" säng. Jag tittar till henne-lägger henne till rätta om hon snurrat in sig i täcket eller ligger för nära sängkanten, jag luktar på henne, pussar och luktar henne i nacken ännu en gång. Sen, efter det, så kan jag slita mig en liten stund ;)
Jag är som besatt.....